Foto: Flickr user @joestump (CC)

Kärlek och förälskelse kommer i så många skepnader. Passionerad kärlek, svartsjuka, platonisk kärlek och så finns det internetkärlek. Och då menar jag inte kärleken till internet (den finns så klart också!) utan den där förälskelsen som ibland blossar upp när man läser en väldigt fin och begåvad människas blogg eller Twitterflöde. Människor som fotar vackert, är bedårande som få och/eller skriver så fint att man vill gråta varje gång man läser ett inlägg. Typ så.

Jag nämnde ju Jamie tidigare. Hon är så klart en så’n. Katja Janford är en annan. När det gäller Twitter är Hannes Dükler och Andrev Walden mina eviga favoriter. De har aldrig en dålig dag.

Igår hittade jag en ny internetkärlek. Hon heter Helen Alfvegren, a.k.a “Rockspindeln“. Helen inte bara skriver fint och lägger upp fina foton hon verkar vara supersmart också. Jag har aldrig sett en finare, mer välstrukturerad, pedagogisk blogg. På riktigt. Titta bara på de här finfina guiderna till det viktigaste i livet – Twitter (perfekt för dig som undrar vad man egentligen ska med Twitter till), Facebook och New York. Och den här förklaringen av Facebooks senaste funktioner. Jag tycker även att ni ska läsa den här presentationen som Helen lade ut när hon sökte nytt jobb. Med detta som följd. Imponerande.

Bloggar som Helens får mig först att känna mig otillräcklig. Jag tänker att “Nä, nu kan jag lika bra ge upp. Jag kommer ändå aldrig bli lika fin och cool.” Men ofta går självömkan så småningom över i ren inspiration.

Jag måste bara låta det vila ett litet tag.